Lördagen den 19 september berättade journalisten och författaren Håkan Norén

om Nyköpings Mässingsbruk och Eva Andersson ordf i Stadsvakten berättade om Nyköpings hembygdsförenings samling av mässingsföremål i Stadsvakten som är tillverkade på Nyköpings Mässingsbruk.Håkan Norén berättade om att Nyköpings mässingsbruk var ett mässingsbruk anlagt i Nyköping 1606 och med en del uppehåll i drift fram till 1845. Nyköpings mässingbruk anlades 1606 på initiativ av Karl IX av

Willem de Besch som på 1620-talet tog in brodern Gillis som medintressent. 1610 var anläggningen klar och bruket i full drift. Det blev snabbt det ledande svenska mässingbruket då Skultuna under de första åren kämpade med stora problem. Willem de Besche hade dock vissa problem under 1620-talet och 1627 överläts brukets anläggningar åt Marcus Kock för anläggandet av ett myntverk, och samma år anlades ett nytt mässingsbruk i Norrköping, som fram till sin nedläggning i slutet av 1700-talet kom att bli Sveriges största. Myntverket lades dock ned redan på 1630-talet, och 1646 startade Willem Momma åter upp verksamheten vid Nyköpings mässingsbruk. 1665 drabbades bruket av Nyköpings stadsbrand men återuppbyggdes kort därefter. Momma överlät 1677 bruket på sin svärson David Klöcker Ehrenstrahl Han överlät senare bruket på sin svärson hovrättspresidenten Johan Wattrang. Nyköping var i slutet av 1600-talet med sina 18 ugnar det näst största av de svenska mässingsbruken. Stora nordiska kriget innebar svårigheter för alla de svenska mässingsbruken. 1719 förstördes bruket i samband med rysshärjningarna och stod inte återuppbyggt förrän 1734. Dett skedde då genom att I. Söderlindh, Olof Sjöberg och Govert In de Betou på 1720-talet bildade ett konsortium för brukets återuppförande. 1738 drabbades bruket åter av brand. I slutet av 1700-talet drabbades Nyköpings bruk liksom övriga svenska bruk av exportkrisen för svensk mässingstråd. Stadsbruken i Norrköping och Nyköping hade också större svårigheter att jämna ut dåliga år med annan produktion. Under 1800-talet satsade man alltmer på hushållsprodukter, knappnålar blev en viktig produkt. 1844 gick företaget i konkurs, och året därpå lades tillverkningen ned. Skultuna såg snabbt till att anställa några av de bästa arbetarna för att hindra att produktionen kunde återupptas.